iflifesuckseatpie

enda sedan barndommen har människor kallat mig ful & äcklig. Och jag har låtit mig själv ta åt mig skiten, alltid varit svag, aldrig vågat säga till när någon gör fel eller när någon behandlar mig illa.
Så jag är one of those girls. Oh no you think.
Men det har förändrats, det är på senaste dar då jag insett saker, som att jag inte är ful tillexempel, eller att jag faktiskt kan få vad jag vill med hjälp av tillexempel mitt utseende, så haha varför inte utnyttja denna förmåga?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tänker inte bli en där djävuls cheerleading bruden som ser sig själv som drottning utan jag är bara glad och lättad över att jag äntligen känner mig snygg, vacker & söt. Det känns seriöst AWESOME! Aldrig i hela mitt jävla liv mått så här jävla bra om mig själv, jag känner mig stark vilket jag aldrig gjort förut så det känns som att förlora oskulden eller något, känns olagligt och busigt. Just sayin..

När man är långt från ens vardag, från ens vänner från ja allt så tänker man annorlunda.
"jag klarar mig utan dom" jag skulle kunna vara utan henne/honom. sådanna tankar som gör en förvirrad och rädd. & all den bullshiten jag skrev innan också såklart. Denna resa kan förstöra så mycket med det här far far away tänkandet, bäst jag slutar.

sluta deppa nu vadfan! Mitt liv äger, dock saknar jag alla brudar från skolan! Saknar att stå ute i solen och skratta åt dumma saker och göra malin arg för att vi står ute förlänge. trean kommer nog bli det bästa året och ja helt serilöst så längtar jag.

Nu ska jag sova så gott så gott, försöka drömma om normala saker och så vidare, vad?